När stjärnorna falnar försvinner ljuset
Lönen är inte allt. Arbetare Emanuelsson och Lindberg är bevis på det.
Stjärnor Möller och Lindström lyste med sin frånvaro. Pikkarainen har redan slocknat.
Men tränare Forsberg tycks tro att lågenergilampor fungerar bra.
Kanske det. Men tidspunkten är fel.
I en SM-final ska skenet vara starkt. Det ska absolut inte bedra.
De som är heta ska spela. Bert kunde vara ett alternativ.
Vi glömmer och går vidare. Nyper en första fight på lördag.
Och chockar Gävle med att kvittera på söndag.
Dags att tända till. Och det NU!
7:e dagen är till för att skiljas åt
Det finns matcher som är mer än bara en match. Dagens match är en sådan.
Att våga vinna en fjärde gång är allt det handlar om. Det kan vara sista dagen på jobbet.
Tycker man om arbetskamraterna gör man allt för att få stanna några dagar till.
Många fans har inte sovit inatt. Det har grubblats på tänkbara domarpar, olika matchscenarion.
Förhoppningsvis har de som ska på jobb sovit ut. För att komma förberedda.
Komma förberedda till ett drama med många ingredienser: Matchvinnare, syndabockar, ilska, desperation, glädje, sång, you name it.
Skellefteå mot Stockholm. För sjunde och sista gången detta slutspel. Sedan skiljs vi åt.
Vinnarna går vidare med guld i blick. Förlorarna går med tunga steg ut och möter sommaren.
Det är idag eller aldrig. Chansen finns där än. Vem vågar ta tillfället i akt?
Riktiga vinnare tvivlar aldrig. De blir vad de föddes till. Det är dags att dessa hjältar kliver fram.
I Skellefteå Kraft Arena. Just denna sjunde dag i april, i denna sjunde match i denna semifinalserie.
Låt domaren släppa pucken och låt oss få utse en värdig vinnare. Jag vill inte vänta längre.
Det hettar till!
Vi på bloggen fick som vi ville. Dick Axelsson och Niklas Danielsson fick gå på tidigt sommarlov.
Att Dick Axelsson numera är klubblös kom som ett glatt brev på posten. Han blev SPARKAD!
Sparka är inte något man gör i hockey. Men Modo försökte speara, sätta upp armbågar i ansikten
och dra ut på tiden vid avblåsningar. Inget hjälpte. Skellefteå var för bra för den lilla ortsklubben i staden man kallar Heart of Hockey. Hur man nu kan göra det.
Nog om Modo. AIK har större uppgifter framför sig. Nu kommer Stockholmarna upp till Västerbotten. Till ett Västerbotten där guldet ska hem. Vad vi kan vänta oss av den semifinalhistorien har vi fått en försmak på:
En lagledare i Solna kallade oss lappskallar och det tog hus i helvete bland samerna.
På isen blir det en giganternas kamp mellan lagens två målvakter. Det blir en kamp mot spelare i Solna som blivit ratade av Skellefteå och det blir hjärnornas kamp mellan herrar Melin och Forsberg i båset.
På läktarplats hoppas vi att Skellefteborna går amok på ett sätt som vi aldrig tidigare skådat. Är det någon gång det ska ske så är det nu. Med den nya ramsan " Västra är platsen som vi älskar" så finns förutsättningar att skapa en stämning som inte infunnit sig i Ske Kraft Arena sedan de intensiva matcherna mot Björklöven.
Alla vet som bekant att Hovet kommer att bli ett oerhört svårintaget fort med den kokande stämning som råder under slutspelsmatcherna där. Black Army skickar sina bästa grabbar som njuter mer av bra stämning på tribunen än hur själva matchen ser ut.
Det är två dagar kvar till nedsläpp. Det är nu eller aldrig.
Det är AIK mot AIK och det är North Power mot Black Army.
Black Army må vara skyhöga favoriter på läktarplats men om ALLA hjälps åt och vågar släppa ner axlarna en aning och skapa kaos på Västra Stå. Då har vi åtminstone gett dem en match.
Det är dags att skapa historia. Igen!
Det ska föras ett jävla liv!
2-2 i matcher. Ett faktum som är svårt att acceptera.
Ett annat faktum är att Dick Axelsson verkar ha stora mentala problem.
Att dra på sig en tia i paus är beundransvärt. Vi gratulerar!
AIK måste upp i ringen. Måste göra mål i spel fem mot fem.
Om inte, kan det bli en mycket olustig sorti mot norrlandskollegan.
I eftermiddag måste Skellefteåpatriotismen fram. Vi måste visa att det går att skapa ett jävla tryck även här uppe. Här uppe där skog och industri är vårt levebröd
Så ni som ska på match. På med arbetarkepsen och fram med dunken så att ni slappnar av och vågar sjunga.
Jag pallar verkligen inte att se Axelsson gå vidare.
HDGV!
Vi lider med Luleå
De har hela världen emot sig.
De har en ost som sportchef. Och en rödtott som tränare.
Stackars Luleå.
Tomas Berglund har inte bjudit på ett leende sedan 1996. Blir bara argare och argare med åren.
Abbott åker på matchstraff. Och hela staden går amok.
Stackars Luleå.
Fahlman får publicistklubbens yttrande och tryckfrihetspris. Välförtjänt.
Luleåsupportrarna svarar med att gråta ut. Hur var det möjligt?
Stackars Luleå.
Solna ser ut att överraska i kvartsfinalen. Luleå kan fortfarande vända.
Men det blir svårt att vinna på bortais där Black Army håller hov.
Allt det här blir för mycket. Det blir nog ett tidigt sommarlov.
Stackars Luleå.
Brott och Straff
Modo vinner och Skells hemmaövertag försvinner.
Andersson dömer och vi honom fördömer.
Nu ska ärmarna kavlas, fram ska vinnarskallar avlas.
Modo är lätt att hata. Tollefsen påminner mest om en ragata.
Dick sitt straff fick. Matchen till förlängning gick.
Det tog fyra minuter. Schremp en straff mellan Erikssons ben skjuter.
Skellefteå matchen gav bort. I vårat egna hemmafort.
Det får inte hända. Nu måste vi till Övik för att åter vända.
Skell tar förhoppningsvis nästa. Så att vi hela fredagen kan segerfesta.
Men då kan man inte begå brott som leder till straff. Då kan vi glömma att fira med vinkaraff.
Jävla Modobönder!
Passion vs. Modo
Att gå på hockey är förenat med känslor. Nåt annat kan inte vara tänkbart.
Frustration, glädje, nervositet och besvikelse. Allt under några få timmar.
Det är supportrarna som utgör stämningen. Som ser till att festen skapas.
I Stockholm är man bäst på denna genre. Hovet är slutspelsfestens arena nr 1.
I Skell var det bra under första kvartsfinal. Flaggorna vajade snyggt på sittplats.
Men det är på Västra ståplats känslosvallet börjar. Det sjungs, det hatas och det hoppas.
Det jublas tillsammans med okända. Man kramar första bästa person när mål görs.
Här finns inga fördomar. Här sjunger alla för gemensam sak. Här trivs man.
Belöningen får man vid vinster. Det arbete som lagts ner under matchen förbyts till enorm glädje.
Lättnad över ännu en seger. Matchen är slut. Vi blickar framåt.
Mot nya upplevelser. Med nya motståndare och gamla kamrater. Vi gör det tillsammans.
Krossa MODO!
Ovackra frillor
Matchdag och ledighet. Perfekt för att bygga upp en stämning inför match.
Sist jag gjorde det blev jag dock besviken. Modo var för dåliga för att det skulle bli fight.
Jag utgår därför ifrån att Skellefteå kör över Modo en gång till.
Istället tänker vi stolta presentera Slutspelsvardags ranking på slutspelets absolut oskönaste frisyrer!
Nr 1 Kristofer Berglund, Färjestad
Motivering: " En kille som kommer från Umeå, spelar i Färjestad och har den här frisyren är totalt ohotad. Juryn får rysningar"
Foto: Vk.se
Nr 2 Johan Harju, Luleå
Motivering: " Harjus okokta spagettifrilla säger det mesta om Luleå. Laget saknar stil och klass och har supportrar som gnäller mer än andra. Given tvåa!"
Foto. Svenskafans.com
Nr 3 Per-Åge Skröder, Modo
Motivering: " Det lyser porrskådis över denna frisyr. Norges oskönaste frisyr tillhör Per-Åge. Tur att skickligheten inte sitter i håret"
Foto: Kritianstadsbladet.
Vi önskar alla läsare en underbar matchdag.
Och kom ihåg.
Det finns annat än ishockey!
HDGV
Kamratskap är bra i det långa loppet
Tidigare idag satt åtta spelare i SAIK och åt lunch på Wok & Roll i Skell. Där satt en gammal räv som Hadelöv och ungtuppar som Lindberg och Klingberg. Alla tillsammans över en god lunch.
Lundberg och Klingberg åt med mössan på. Forsell kom lite sent, givetvis med en bok i handen.
Det är bra att ungdomarna inte är för vuxna ännu. Det behövs ungdomlig entusiasm.
Över en lång säsong är det viktigt att vara på topp under rätt tidspunkt på året. Därför känns det oerhört skönt att veta att Anders Forsberg en gång i tiden varit långdistanstränare på Tanzanias Friidrottsförbund. Han borde veta när man lägger in spurten.
Att han dessutom varit förbundskapten för puckelpistlandslaget under både OS 1994 och 1998 gör att jag känner mig ännu lugnare. Han blir inte stressad bara för att nån Modoröv skulle puckla på hans spelare.
Givetvis har man varit förbannad även denna slutspelsdag. Aldrig glade Tomas Berglund försvarar Abbots tackling på Pavlikovsky och säger att nu är det slutspel. Då får man se upp.
Samma man har under grundspelet sagt att det handlar om respekt mot andra spelare när Luleåspelare fått liknande tacklingar emot sig.
Du får aldrig min respekt Bulan.
Vilket jävla dåligt smeknamn du har förresten!
HDGV
Vi slår tillbaka!
Att vara Skellefteåsupporter innebär att vara härdad. Under många år kämpade vi och åkte
runt på arenor långt inne i de norrländska skogarna. Boden var den värsta hålan av de alla.
Vår kapten hette Pär Mikaelsson. Han bytte aldrig klubb och fick nästan vara med om att få ta
upp laget tillbaka till detta hockeyns finrum. Han fick dock en egen hyllning på den scen som slagits upp utanför ladan den där magiska natten efter att Bofors besegrats.
Det hade talats länge om att Skellefteå var laget som var sämst när det gällde.
Att vi inte räcke till.
Men klubben har visat att media och experter hade fel. Fjolårets final sades vara lagets chans att vinna guld. Nu skulle den gyllene backgenerationen fly landet och hela förstafemman försvinna även den.
Återigen slår vi tillbaka. Med ett lag som redan innan säsongen tippades att få det svårt. Och du, Magnus Nyström, på Expressen. Hur förklarar du att vi leder med 2-0 i matcher mot Modo. Läs på innan du kallar dig för expert.
Idag är det ledigt för Skellefteå. Det innebär att Rickard Wallin får en chans att glänsa.
Sådant svider.
HDGV!
It´s a roadwin!
Segerns sötma smakar godis. Att stjäla godis från småbarn är inte svårt.
Modo var så dåliga att vi knappt ska prata om det.
Skellefteå vann fullt rättvist och Erik Forsell hittar uträkningar som bara han kan.
Det sades att Modo skulle ligga tätt på AIK-spelarna. De var inte ljusår ifrån.
De var rymdår ifrån.
Bud Holloway bjöd på glad country och smällde in två snygga varav det första luktar transatlantisk instinkt lång väg.
Det känns konstigt. Matchen skulle ju bli het. Men den blev aldrig det.
Tollefsens försök var bara patetiska. Hans norskklingande engelska mot Goren vid deras uppgörelse är humor.
Nä, jag nöjer mig med att konstatera att Skell har mosat Modo. Luleå har sänkts av Gnaget.
Och Malmö har missat kvalserien trots vinst. Bara för att Rögle slog IKO med 7-0.
Med facit i hand en fett najs kväll! Om man ska uttrycka sig coolt.
HDGV!
Att älska att hata
Det har gått två dagar av slutspelet. Och det är dags för ny match ikväll.
Känslorna är redan utanför tröjan och mest av allt vill man bara ge Danielsson en smäll på käften. Jag blir vansinnig.
Skellefteå vann den första kampen. Och jag hoppas att hela Modo grät hela resan hem.
Själva firade vi segern natten lång.
Det känns skönt att Modo tacklar sin underlägsenhet så bra.
Pang. En armbåge upp i ansiktet. In your face.
Bellemare reste sig och spelade ishockey som Danielsson bara kan drömma om.
Lågt Danielsson. Lågt. Men det är ofta så man gör när man känner sig underlägsen.
Nu måste Bellemare som tur var inte stanna hemma. Om han gjort det hade han säkert kurerat sig med vin och baguetter.
Medan vi andra får nöja oss med blodpudding och rårivna morötter.
Det som betyder något - På riktigt
Åter igen har världen förlorat en fin människa. En människa som gjorde så många glada.
Onödigt så in i helvete. Med all säkerhet.
Kanske ska man inte sätta ord på sådant här. Orden räcker förmodligen inte till.
Vi gick i samma klass under högstadiet på Sörböleskolan.
Niklas var den långe i stora byxor. Oftast med en keps på huvudet.
Skrattade ofta och högljutt. Spred glädje.
Han undrade alltid hur det var när vi träffades på senare dar. Verkade bry sig.
Det är sådant som räknas.
Jag tillhörde inte hans närmaste vänkrets men jag minns honom.
Och jag vet att det är många som minns honom och känner STOR saknad idag.
I dagens samhälle pratas det pengar, bilar och annat materialistiskt.
Som om det skulle betyda nåt i detta läge.
När saker och ting kommer omkring är det kärleken som räknas.
Att bry sig.
Det känns alltid åt helvete när en ung människa går bort.
Ord känns futtigt.
De fina minnena är till för att användas.
Och till Er som läst ända hit:
Ta hand om er och dem ni tycker om. Jag tror att Niklas hade uppskattat det.
/ Whike
Ferguson vs. Guardiola. Game of the decade.
Engelsk maskin mot spansk rolls royce.
Tuggummituggande mot aktivitet vid sidlinjen.
Ferguson mot Guardiola.
Van der Sar gör sin sista match. Han vill avsluta snyggt.
Pyuol bänkad. Den stora snackisen bara minuter innan match.
Hernandez snabbhet kan vara orsaken. Eller?
Blickarna riktas nu mot Wembley. De mäktiga matchernas arena.
Ikväll spelas kanske den allra största. I alla fall när det gäller klubbfotboll.
Det blir inte större.
Miljoner. Kanske över en miljard. Fler tv-tittare än Super Bowl sägs det.
Abidal från start. Från cancersjuk till Champions leaguefinal.
No more to say.
Låt oss nu njuta.
Öppna dina ögon och se dig omkring
Ibland kommer man på sig själv.
Så liten, så obetydlig.
Ändå så självupptagen.
Näst intill skamligt.
Här går man omkring och tror att livet kretsar kring en själv.
Att sina egna så kallade problem berör en hel värld.
Så fel man kan ha.
Det är dags att slå hål på bubblan.
Bubblan runt sitt eget liv.
Öppna ögonen och se att det finns så mycket mer.
