slutspelsvardag

Åter igen har världen förlorat en fin människa. En människa som gjorde så många glada.
Onödigt så in i helvete. Med all säkerhet.

Kanske ska man inte sätta ord på sådant här. Orden räcker förmodligen inte till.
Vi gick i samma klass under högstadiet på Sörböleskolan.
Niklas var den långe i stora byxor. Oftast med en keps på huvudet.
Skrattade ofta och högljutt. Spred glädje.

Han undrade alltid hur det var när vi träffades på senare dar. Verkade bry sig.
Det är sådant som räknas.

Jag tillhörde inte hans närmaste vänkrets men jag minns honom.
Och jag vet att det är många som minns honom och känner STOR saknad idag.

I dagens samhälle pratas det pengar, bilar och annat materialistiskt.
Som om det skulle betyda nåt i detta läge.
När saker och ting kommer omkring är det kärleken som räknas.
Att bry sig.

Det känns alltid åt helvete när en ung människa går bort.
Ord känns futtigt.
De fina minnena är till för att användas.

Och till Er som läst ända hit:

Ta hand om er och dem ni tycker om. Jag tror att Niklas hade uppskattat det.

/ Whike